Mina bruna ögon blänktes av tårar som nu strömmade ur ögonen på mig. Charlie började gå mot mig medan Carlisle gick bort.

"Bella..." Han kollade på min sorgsna blick och sänkte huvudet mot golvet.      "Du har förstört mitt liv. Jag flyttar hem till Jacob" Sa jag. Jag hörde hur kaxig min röst lät man hörde inte en tår i den. Fast mina kinder nu var blötare än havet.

"Varför? Till honom?" Han rynkade på dom buskiga ögonbrynen och tittade på mig och såg förvånad ut.

"Han verkar vara den ända som förstår mig" Han verkar vara den ända utom Edward som förstår mig tänkte jag.

Det skulle vara fel att nämna Edward i denna situation. Han skulle bara bli arg, argare än jag var nu.

"Bella, jag förstår dig men dom är..." Ännu en gång stannade han upp. "...dom är säkert inte farliga mot dig, men jag vill inte utsätta dig för fara"

Jag förstod att han inte ville det. Jag var den ända familjemedlemmen han hade sen mamma lämnade honom. Men Edward skulle aldrig göra mig illa det var en av dom tre saker jag var säker på i livet.!

"Pappa, han skulle aldrig skada någon. Dom lever bara på djurblod!" Min röst lät lite tystare än jag hade tänkt mig men tillräckligt högt för att jag skulle låta bestämd i det jag sa.

"Man vet aldrig..."

"Vadå?! Vad vet man aldrig pappa? Har du blivit förälskad i en vampyr någon gång?" Han tystnades "Dåsa" Sa jag och vände mig om i sjukhussängen.

Jag blev utskriven från sjukhuset efter bara några dagar, det kan helt och hållet bero på att jag egentligen inte var sjuk. Men nu skulle dagarna flyga iväg utan Edward vid min sida.

Vi satt i bilen under tystnad vilket var väldigt skönt för jag ville inte diskutera mer med Charlie.

Vi kom hem snabbare än väntat, jag sprang upp för trappan och in till mitt rum. När jag öppnat dörren och slängt mig på sängen...

"Hej" Jag hörde den! Sammetslen och Hes det var hans röst. Den rösten. Den vackraste av dom alla.  Jag vände mig snabbt om och tittade. Jag bara tittade på honom jag var inte säker på om jag drömde eller inte. Men jag började långsamt gå mot honom. Jag la min hand på hans iskalla kind och häpnades över att han var i mitt rum, med mig. Edward.

Han började kyssa mig dramatiskt och jag njöt av varenda sekund.

Min ena hand flätades in i hans hår medan den andra kramade hans midja, vilket han gjorde med mig också. Det knackade på dörren och i på en sekund hade han dragits ifrån mig och kyssen. Det var antagligen Charlie.

Jag suckade men gick mot dörren för att öppna. Jag blev chockad över att det inte var Charlie.

"Hej, Hur mår du?" Jacob stod där med bar överkropp som ledde ner till hans shorts och hans svarta flip-flop. Han log mot mig med sina stora bruna ögon.

"Hej" Mumlade jag fram.

"Du svarade inte på min fråga?" Han såg frågande på mig.

Jag kastade mig i hans famn och nästan skrek: "Jag mår inte alls bra!"

Han tog emot mig som om jag bara gått in i hans famn, han var nu som varulv väldigt stark. Jag hade alltid varit glad över att jag hade Jacob. Han hade alltid sin stora varma famn öppen, även om det gällde blodsugarna.

"Vill du hjälpa mig med min bil, det finns fortfarande lite kvar att göra" Han ryckte på axlarna. Jag hörde ett lågt morrande från fönstret och när jag tittade dit satt han där. Jag började flämta och blev genast yr igen men jag rörde mig fram mot honom. Jag ville avsluta kyssen vi hade påbörjat innan Jacob han komma.

"Edward?" Sa jag frågande. Han tittade på mig och log ett skumt underbart leende. Han hoppade ner från fönsterbrädan började gå mot mig och när han äntligen kom fram tog han mig i sina armar och började kyssa mig. Igen.

Jacob fräste stängde dörren och inom loppet av en sekund startade bilen och han körde iväg. Edward la sig över mig i sängen och jag kände att jag började bli ivrigare än tillåtet för Edward. Men han verkade inte bry sig. Han fortsatte. Han släppte mina läppar. Han började från pannan och vandrade ner till min hals. Hans iskalla läppar var sköna mot min hud som blivit varm av Jacobs famn. Jag sträckte på halsen och nu kände jag även hans händer som strök mig över ryggen. Det var inget jag ville göra men jag slet mig loss.

"Edward!" Sa jag och började gråta.

"Jag gjorde dig besviken!" Han rörde sig snabbt mot fönster. Jag trodde att jag inte skulle hinna stoppa honom men jag skrek!:

"NEJ! Edward det var underbart men jag kom på en sak!" Jag sa det så högt och snabbt jag kunde, jag var rädd att Charlie skulle höra men jag trodde att han somnat på soffan.

"Kan vi inte träffas..." Jag avbröt mig själv "I smyg?" Jag la huvudet på sned och log lite. Han log också och jag antog att det betydde ja.

Jag kastade mig runt hans hals och började kyssa honom igen.

"Absolut" Sa han.

Jag log mitt bredaste leende.

"Det bästa jag gjort" Avslutade han sin egen mening.

Edward sov aldrig över den natten, han sa att han hade annat att göra vilket jag viste.

Jag satt vid köksbordet och åt frukost. Rostad macka med skinka och ett glas juice.

"Du ska inte till skolan idag" Va? Tänkte jag när Charlie helt plötsligt sa till mig att inte gå till skolan.

"Va, vad... varför då? Pappa jag behöver bra betyg innan jag går ut!" Jag skrek inte men jag pratade högre än jag bruka.

"Du ska inte vara i närheten av Edward eller i närheten av Familjen Cullen över huvudtaget, Bella. Ingen borde vara det!" Han såg strängt på mig och suckade över mitt ansiktsutryck. Jag utryckte mig argt och ledset. Jag öppnade ytterdörren gick ut till bilden satte mig och körde iväg snabbare än Charlie hann komma ut.

Jag tittade i backspegeln varannan minut för att försäkra mig om att Charlie inte följde efter mig.

När jag kom fram till skolan, en kvart tidig, stod Edward lutad över sin bil och höll sin mobil vid örat.

Jag steg ut ur bilen och började gå mot honom. Han stängde av mobilsamtalet och dök upp mitt framför ögonen på mig.

Jag hoppade till men suckade sedan ut.

"Hej Damen" Sa han och log sitt sneda leende. Mina knän vek sig med han fångade mig innan jag föll till marken.

"Tack" Jag lät försiktig men blev glad.

"Har du smitit ifrån din pappa igen?" Hans vackra leende var inte så brett men jag förstod att han var glad.

"Ja, men vad menar du med igen?"

"Du kom inte ihåg James, eller hur?" Det namnet. Det namnet som hade jagat mig för fyra år sen efter han känt min doft när jag följt med Cullen för att spela Baseboll. Han som torterade mig i min gamla balett sal. Han som fick mig att svika Charlie. Han som var gift med Victoria som Edward dödade för bara några dagar sen, eftersom hon ville ha mig.

James som ville döda mig. Det var då jag var tvungen att svika pappa. Och det var det Edward menade.