Edward, Jag och Alice började långsamt gå mot lunchen. Det var ovanligt tyst idag, det enda man hörde var mina snabba andetag. Jag förstod inte varför en vanlig dag som denna var värd att hålla andan för. Edward spände sig.

"Har det hänt något idag?" frågade jag med en fundersam röst. Jag hörde själv min nyfikenhet. Edward suckade tungt. Första andetaget jag hört från honom på rätt länge. Det var en lättnad men ändå inte. Båda fortsatte gå som två pinnar men ingen svarade. Jag struntade i deras långsamma takt, riktigt långsamma för att vara vampyrer, så jag började gå snabbare mot matsalen.

På lunchen var det inte mer prat än när vi var på väg. Snarare tystare.

"Vad har hänt? Säg!" Jag började bli irriterad på att dom inte svarade. Ingen av dom fem vampyrerna tittade ens upp på mig. Alla satt bara och petade i maten som dom inte ens kan äta.

"Bella. det är Esme" Jag såg att Alice ville gråta. Men det var helt omöjligt i hennes kropp.

"Va? Vad har hänt med Esme?" Jag började bli nervös. Alice som alltid brukade vara på ett glatt humör satt nu bara och kollade ner i bordet. Hon petade lite på sitt halsband som hon fått av Esme när hon blivit Nyfödd som vampyr.

"Det är de vi inte vet. Hon skulle vara bortrest i två veckor. Hon åkte för en månad sen Bella."  Nu skar även Edwards röst sig.

"Var skulle hon åka? Varför har ni inte berättat för mig att hon skulle åka?" Jag blev lite arg nu. Varför viste inte jag något om att Esme skulle åka bort? Hon var som min mamma också.

"Hon sa: Jag ska åka bort i två veckor nu. Hej då. Vi han inte fråga var hon skulle vad hon skulle göra eller så. Men vi tror att hon är illa ute."

Rosalie började snyfta efter tillbaka blicken.

När jag kom hem såg jag att Billy Blacks bil stod parkerad vid min plats. Det förvånade mig att inte Charlies bil var där.

Jag öppnade försiktigt dörren och precis när jag skulle slänga av mig skorna hoppade Billy, Jacob, Sue, och hennes familj, till och med alla vargmedlemmar var där, fram och skrek:

"GRATTIS!" Ett litet skällande kom från vardagsrummet kom från någon vag jag såg inte riktigt vem det var men den lilla vargen började tränga sig fram. Det var Seth han stod upp och viftade på svansen glad som vanligt.

"Va? Jag fyller inte år idag" Det ryckte i ögonbrynet.

"Oj, Bella är det du? Nej har du glömt?" Billys röst blev tystare på slutet.

"Vad har jag glöm ..." Jag avbröt mig för just i den sekunden kom jag på att Charlie fyller år! Jag hade glömt min pappas födelsedag. Jag kände hur kinderna hettade till. Alla vargarna var här och jag själv hade glömt det!

"Åh nej! Ska jag ringa Dr. Cullen och säga att dom ska komma? Så det blir lite mer folk?" Jag kom på att dom har annat att tänka på men jag tyckte att dom kanske behövde ett litet kalas.

"Nej Nej det behöver du inte göra Bella" Jacob log. Klart att ingen av varulvarna vill att vampyrerna ska komma.

Det plingade på dörren. Jag öppnade snabbt och såg att Alice stod där med en present i handen. Klart att dom kom Alice hade säkert sett det här i en av sina syner. Hon hade en av sina vackra sidenklänningar på sig. Bakom henne gömde  Edward, Emmett, Jasper, Rosalie, Carlisle sig. Allt som saknades nu var... Esme.

"Får vi komma in?" Alice röst var mycket gladare nu än den hade varit i förmiddags.

Edward morrade till

"Klart vi får din jycke" sa han till svar på Jacobs tankar.

Seth började springa mot Edward. Han kastade sig upp på bakbenen och skällde av glädje. Han tog upp tassarna på Edwards axlar, Edward tog emot hans tassar och dom började dansa omkring.

"Ja självklart får ni komma in. Vad fina ni är" Det var dom.

Alice hade på sig en marinblå sidenklänning med en svart kofta och längst ner på hennes små fötter var det ett par svarta pumps med silvriga pärlor längst kanten. Edward hade på sig en ljusblå skjorta som han hade vikt upp två gånger i armarna, ett par mörkblå jeans och svarta finskor, Emmett och Jasper var ganska lika skillnaden var att Jasper hade på sig en av sina hattar. Rosalie var nog den vackraste av dom alla. Hon hade på sig en sommrig hatt men en stor svart blomma på. Hennes vita långa klänning med spets passade in med hennes klackar som även som hade pärlor vid kanten och en blomma vid tårna.

"Alice står för kläderna" skrockade Jasper fram.

"Det kan jag tänka mig" svara jag.

Jag såg att Alice hade en stor påse i andra handen. Jag förstod att hon inte glömt bort mig.

"Alice... vad har du i påsen?" jag ville vara säker på att det inte var till mig.

"Dumbom du tror väl inte att jag har glömt dig, spring upp och sätt på dig nu för jag skulle gissa på att Charlie kommer om en kvart." Jag suckade men gjorde som hon sa. Det var ingen ide att säga emot Alice. Det skulle bara sluta med problem.

Jag sprang up för trappan och stängde dörren till mitt rum. Jag hörde hur alla där nere började diskutera om alla presenter. Jag har köpt det och jag har köpt det! Dom ville överklassa varandra, ingen lyckades så det var kul att lyssna på.

Jag öppnade påsen och tog först och främst upp ett par ballerina skor. Det var en varm grön nyans i dom och jag trodde att dom passade in till klänningen.

Jag tog sedan upp en svart kort klänning med ljusrosa tyll under och svarta pärlor lite här och där på den. Jag blev chockad över hur fin den var så jag satte på mig den utan att tveka och gick sen ner till alla dom andra. Blickarna kom och gick studsade runt mellan klänningen och skorna. Ingen av dom hade nog sett en sådan underbar klänning tidigare.

Dörren smälldes upp och alla skrek grattis ännu en gång. Det var Charlie, men inte ensam.



Om ni gillar den här så säg det, Då kommer nästa kapitel imorgon och då blire lite mer SPÄNNANDE !