"Fortsätt att simma!" vädjade Edward i mitt huvud.
Var? Det fanns inget annat än mörker, ingenstans att simma.
"Sluta!" befallde han. "Våga inte ge upp!"
Det kalla vattnet bedövade mina armar och ben. Jag kände inte stötarna like tydligt längre utan snurrade bara hjälplöst runt i vattnet.
Men jag lyssnade på honom. Jag tvingade mig själv att sträcka ut armarna, att sparka hårdare med benen, men eftersom jag hela tiden vändes åt olika håll hjälpte det inte alls. Vad tjänade det till?
"Kämpa!" skrek han. "Fortsätt kämpa, Bella!"
varför?



( Långt citat men jag kunde inte sluta :'( )